Klockan var kvart i sju, men det kändes som om tiden stod still. Hennes ögon har precis öppnats för första gången. Det känns så magisk, så otroligt fantastiskt. Hennes ögon är mörkblå men en svag strimma av ljusblå i kanten. De tittar nyfiket runt. Lite undrande - var har jag hamnat? Vem är ni? Mötet mellan hennes och mina ögon varar kanske någon minut och under den tiden försöker jag se vem denna människa är. Vem är du som just kommit? Med ditt nattsvarta hår, dina rosiga kinder och din lilla kropp.

Hon börjar röra på sig, hennes små armar rör sig och jag tar i hennes hand. Den är så otroligt liten, så len och så spröd. Tiden står nästan still fast utanför dörren fortsätter livet som om inget har hänt. Ingen verkar märka att det just nu föds en liten flicka.

Hennes oskuld syns över hela hennes kropp från den lila söta runda näsan till de små ärttiga tårna. Hon börjar låta lite, det låter vackert fast det inte är ord hon uttalar. Jag försöker säga hej till henna spröda lila människa men gråten i min hals gör att orden fastnar. Jag smeker hennes kind, den är rosig och varm. Hennes far kommer fram emot oss man kan se lyckan i hans ögon. Han ger sin dotter en puss på kinden.

En telefon ringer i ena ändan av rummet och fadern svarar, nu meddelar han för världen utan för detta rum att en ny liten flicka har fötts. Kanske inte så märkvärdigt i säg men ett mirakel på alla sätt för oss.